Publicerad i Aktuell Hållbarhet, 3e april.
En ny trend växer fram: företag vill ha fler hållbarhetsregler, inte färre. Och man är dessutom beredd att ta till politisk påverkan, så kallad positiv lobbying, för att få sin vilja fram. Träder vi in i en tid då näringslivet krokar arm med miljörörelsen, kostym jämte lusekofta?
I takt med att mitt Linkedin-flöde fyllts på med spaningar från hållbarhetsexperter som lusläst dagsfärska CSRD- och årsrapporter har ett nytt begrepp fått allt mer airtime: positiv lobbying.
”Om regelverken slirar bakåt blir de investeringarna lika användbara som ett par hållbarhetscertifierade ulltofflor i den sydasiatiska monsunen.”
Alltså att man sysslar med bra lobbyism, läs: för miljön – inte mot den.
Unilever och Volkswagen lyfter i sina första CSRD-rapporter att de aktivt lobbar regeringar och myndigheter för att driva på i viktiga hållbarhetsfrågor. De redovisar dessutom sin lobbying som positiv miljöpåverkan.
Ja, du läste rätt. Lobbying – den aktivitet som brukar lukta cigarr, korridorer utan dagsljus och dokument från organisationer med namn man helst glömmer – lyfts här fram som en positiv insats för den gröna omställningen. Unilever, och även Nestlé, gick till och med emot den mäktiga European Round Table for Industry efter att den försökt få EU att backa kring CSRD- och CSDDD-direktiven.
Och de är inte ensamma. H&M visar liknande ambitioner. I sin hållbarhetsrapport för 2024 skriver företaget öppet att deras främsta mål i flera produktionsländer, som Bangladesh, Vietnam och Kina är att stödja politiska förändringar som ska ge deras leverantörer bättre tillgång till förnybar energi. Det är rak lobbying, riktad mot lagstiftning som står i vägen för omställning.
Så vad driver detta? Omtanke om planeten? Absolut, det finns säkert ett genuint engagemang. Men det handlar förstås också om ekonomi och långsiktig lönsamhet. Och det ska det få göra. Företag i Unilevers och H&M:s storlek har redan investerat tungt i den gröna omställningen. Om regelverken slirar bakåt blir de investeringarna lika användbara som ett par hållbarhetscertifierade ulltofflor i den sydasiatiska monsunen. Samtidigt kan mindre ansvarstagande konkurrenter segla förbi – billigare, smutsigare och helt utan klimatplan.
”Om regelverken slirar bakåt blir de investeringarna lika användbara som ett par hållbarhetscertifierade ulltofflor i den sydasiatiska monsunen.”
I samma anda av engagemang och pragmatism röt också flera svenska företag ifrån när EU-kommissionen i slutet av 2024 lanserade det så kallade omnibus-paketet, som av många beskrevs som ett försök att försvaga EU:s hållbarhetslagstiftning. I en debattartikel i Dagens industri protesterade flera företagsledare mot förslaget. Bland undertecknarna fanns aktörer som Blåkläder, ScandBook, The Sustainable Fashion Academy och PR-byrån Westander – som nu inte bara hjälper andra att synas i debatten, utan kliver in själva.
Budskapet var tydligt: företag har redan anpassat sig till de regler som finns. Att ändra spelplanen mitt i matchen hotar både affärsmodeller och klimatmål.
Positiv lobbying är ett tecken på att ansvarstagande företag inte längre ser klimatpolitik som ett hot, utan som en förutsättning. Och en nödvändighet för att rädda hem redan gjorda investeringar. Så när företag själva ber om fler regler, då vet man att det gamla narrativet om näringslivet mot miljön börjar bli just det: gammalt.
