I en tid då EU-kommissionen säger sig vilja stärka Europas konkurrenskraft genom att urvattna centrala hållbarhetskrav, ställs företag inför en kritisk fråga: Ska de vända med varje politisk kastvind eller stå fast vid sin kurs?
När EU-kommission nyligen presenterade sitt såkallade Omnibus-förslag stod det klart att det här var en urvattnad soppa. Förslaget, som det ser ut nu, innebär betydande lättnader i hållbarhetsrapportering jämfört med vad det ursprungliga innehållet på menyn lovade.
Några ögonbrynshöjare i förslaget är bland annat att bara företag med över 1000 anställda ska omfattas av hållbarhetsrapportering som CSRD och taxonomin. Detta innebär att cirka 80 % av företagen som ursprungligen omfattades inte längre berörs.
Dessutom föreslås att startdatumet för CSDDD-direktivet nu skjuts upp till mitten av 2028, och att skyldigheterna att åtgärda problem i leveranskedjan begränsas.
”För företag som tänker längre fram än nästa mandatperiod stavas denna utveckling trubbel.”
Samtidigt ser vi hur den politiska inriktningen gjort en tvärvändning i USA, med nya utspel och beslut – tillräckligt många för en hel livstid – nu presenterats inom tidsrymden det tar att bli kvitt en mild förkylning. För företag som tänker längre fram än nästa mandatperiod stavas denna utveckling trubbel.
Många hållbarhetsexperter och tyckare har länge satt sin tilltro till EU:s alla nya, kommande lagkrav. Det började redan för flera år sedan med Green Deal. Nu skulle det bli ordning på torpet. Hållbarhet framför allt! Men ett par år senare sitter vi här med vad som liknar facit.
Det är naturligtvis alltid vanskligt att uttala sig tvärsäkert om ett pågående skede, men jag tror ändå de flesta kan se åt vilket håll det här barkar nu. Att stifta hållbarhetslagar verkar helt enkelt inte vara på modet längre.
Kan det vara så att det våras för frivilliga alternativ igen? Missförstå mig inte. Jag tycker givetvis det är bra med en stark lagstiftning. Men då den ännu lyser med sin frånvaro vill jag passa på att sjunga frivillighetens lov!
För om vi tittar bortom den politiska osäkerheten ser vi att frivilliga initiativ som (läs vidare för skamlös reklam för vårt eget initiativ) UNGC:s Communication on Progress (CoP) står stadigt, oavsett vilka politiska vindar som blåser. Med CoP får 600 svenska företag, och ytterligare 20 000 företag globalt, rapportera sina framsteg på ett antal viktiga hållbarhetsområden, vilket också fungerar som en drivkraft i omställningen. Resultatet från ”CoPen”, som vi kallar den, får vara ämnet för en annan text. Men jag ska bjussa på något i alla fall – och det här förvånar väl ingen; svenska företag är fortsatt bland de bästa i klassen, vilket såklart är väldigt kul.
”Frivilligheten kan sätta press på lagstiftning och driva frågor framåt.”
Visst, frivilliga initiativ har kritiserats för att vara just frivilliga. Men den stora skillnaden idag är att kunder, investerare och anställda i allt större utsträckning genomskådar greenwashing. Det räcker inte längre att slänga in några solpaneler, eller plantera ett par träd, och kalla det en strategi – den som inte kan visa upp konkreta hållbarhetsframsteg får det svårt. Här tror jag CoPen kan bli ett allt viktigare ramverk för företag som vill visa att de inte bara snackar, utan faktiskt levererar.
Det finns fler exempel. Science Based Targets Initiative (SBTi) har fått allt större tyngd, inte bara för klimatåtaganden utan också för hur företag styr sin affärsmodell i en mer hållbar riktning. Även ESG-rapportering – som trots att det ibland avfärdas som ett börsbuzzword och till och med kallats olagligt i vissa amerikanska delstater – har blivit en verklig måttstock för hur seriösa bolag är i sin omställning.
Man skulle kunna tro att frivilliga initiativ tappar relevans när lagstiftning tar över – men man kan också se det helt tvärtom. När länder väljer nya ledare, blir det plötsligt uppenbart hur lätt politiska löften kan förändras. Då blir stabila, långsiktiga (och frivilliga) hållbarhetsramverk viktigare än någonsin. Utöver att stötta företagen i deras hållbarhetsarbete, så tror jag att frivilliga initiativ har ytterligare en viktig roll att spela. Frivilligheten, och alla som sluter upp bakom den, kan sätta press på lagstiftning och driva frågor framåt.
I en orolig tid som denna tror jag därmed att frivilliga initiativ kommer få ökad betydelse och fortsätta ge starka konkurrensfördelar till företagen som hoppar på tåget. Och bland de som redan valt sin väg är den utbredda uppfattningen att hållbara affärer kräver långsiktighet. Och den vägen går inte att backa från.