Krönika i samband med FN-dagen 2025 (24 oktober), då FN fyller 80 år.
Varje sommar samlas tusentals människor i de småländska skogarna för en festival som heter Borderland. Den har kallats ”nakenfestivalen” i pressen, men festivalens mest omvälvande sak är inte blottlagd hud, utan något helt annat.
Allt som händer på Borderland skapas av deltagarna själva. Vill du ha något – en bar, en workshop, ett dansgolv – så bygger du det själv. Du ansvarar för det. Inget fixas åt dig.
Med andra ord, kom inte hit och sätt dig i din brassestol och vänta på att bli underhållen, som på ”vanlig” festival. Du är inte publik. Den grundläggande frågan du får är: Vad bidrar du med?
Det är lätt att avfärda detta som något udda, som något flummigt. Men idéerna bakom Borderland – samarbete, ansvar, medskapande – är inte unika för festivalen. Co-creation, som det kallas, är ett sätt att organisera en verksamhet och det finns idag flera företag, organisationer och samhällsprojekt som fungerar enligt den modellen. Men kanske borde just den logiken appliceras ännu oftare – inte minst på FN.
”Vill vi att världen ska fungera bättre? Då får vi inte bara klaga från läktaren.”
När FN grundades den 24e oktober för 80 år sedan var det med en liknande idé. Ur ruinerna av två världskrig föddes en organisation med ett löfte om att inget land skulle stå utanför. Ingen stormakt skulle ensam styra. Alla var inbjudna – men alla hade också ett ansvar. FN är ingen regering, ingen domstol, inget företag. Det är ett system som bygger på samma princip som Borderland: det fungerar bara om deltagarna engagerar sig och bidrar.
Det är därför kritiken mot FN ibland missar målet. Visst finns det allvarliga brister, det ska man inte hymla med; veton som begränsar FN:s handlingsförmåga, resolutioner som ignoreras, fredsinsatser under svåra förhållanden som havererar. Men det som händer i FN är inte förutbestämt. Det är ett forum. Den verkliga frågan är inte om FN fungerar – utan om, och hur, vi använder FN.
Det är designat för att du ska använda det. Och det förutsätter en sak: att vi alla bidrar. Vill vi att världen ska fungera bättre? Då får vi inte bara klaga från läktaren.
”Stödet för ett hållbart näringsliv är väldigt starkt, inte minst bland företagen själva.”
Dessutom är FN väldigt mycket mer än bara säkerhetsrådet. En bit bortom strålkastarljuset arbetar flera under-organisationer med olika fokus och gör stor skillnad för till exempel klimatet, för barn och för flyktingar. Organisationen jag jobbar för – UN Global Compact (UNGC) – grundades för 25 år sedan med fokus på hållbarhet och företag. Tanken var att näringslivet inte bara skulle påverkas av världens utveckling, utan vara med och forma den. Affärer skulle byggas på mänskliga rättigheter, miljöhänsyn, anständiga arbetsvillkor och nolltolerans mot korruption.
I dag, 25 år senare, är det nästan 600 svenska företag som valt att ta det ansvaret. I princip alla stora svenska företag du kan namnet på har skrivit under FN:s principer och arbetar enligt dessa. Globalt har över 25 000 företag skrivit på.
FN 80 år: Vad tycker folk på stan om FN?
Stödet för ett hållbart näringsliv är väldigt starkt, inte minst bland företagen själva.
Enligt en global undersökning vi nyligen gjorde tillsammans med Accenture planerar 99 procent av nära 2 000 vd:ar världen över att fortsätta, eller öka sina satsningar på hållbarhet – trots inflation, geopolitik och politisk backlash. 88 procent säger att hållbarhet i dag har större affärsnytta än för fem år sedan. Det är ett rungande besked från världens företag. Men det är också ett tyst sådant.
För parallellt med att investeringarna fortsätter, har rösterna tystnat. Många företag gör mer än någonsin – men säger mindre. Det offentliga samtalet domineras av de som ropar att hållbarhet är ett hinder, inte en lösning. Och den som inte vill hamna i skottlinjen håller låg profil.
Men tystnaden är inte neutral. Den lämnar fältet öppet för dem som vill bromsa. Den riskerar att försvaga det politiska mod som behövs för att bygga långsiktiga spelregler. Den göder bilden av att hållbarhet är något ”för de goda”, att det är politisk korrekt eller woke, när det i själva verket är affärsstrategi, konkurrenskraft och sunt förnuft.
”Den som inte vill hamna i skottlinjen håller låg profil.”
Och framför allt: tystnaden bryter med idén om ansvar. Idén som FN bygger på. Som nakenfestivalen Borderland bygger på. Som demokratin och, ja – nu kanske du tycker jag blir för högstämd, men jag står för det – vår ekonomiska framtid bygger på.
Så på FN-dagen 2025 vill jag säga så här: FN är inte perfekt, men det är vad vi gör det till. Och samma sak gäller svenska företag. Vi kan inte luta oss tillbaka och vänta på att andra ska leverera visioner och lösningar. Vi har verktygen. Vi har kunskapen. Och vi är fler än vi tror.
Det är dags att vi kliver fram. Att vi slutar tiga. Ställ dig upp. Fäll ihop brassestolen. Du är inte publik. Du står på scenen.
Vad bidrar du med?
