Det var glada miner och mycket surr bland journalisterna i bänkraderna på pressträffen som Regeringskansliet kallat till den 16 november, 2023. Syftet var att presentera nyheter på kärnkraftsfronten. Energi- och näringsminister Ebba Busch, flankerad av Johan Pehrson och Elisabeth Svantesson, tog bladet från munnen och inledde träffen:
”Idag tar Sverige ännu ett steg för att bli en stark kärnkraftsnation igen. Med färdplanen för kärnkraft som vi presenterar idag, drar vi ut riktningen för en historisk omläggning av svensk energipolitik.”
Efter decennier av en energipolitik som kännetecknats av att avveckla kärnkraft var det nu alltså fråga om en total omläggning. Ett av skälen Ebba Busch framhöll var att Sverige behövde ta ledningen när det gällde den gröna omställningen. Men håller verkligen det påståendet?
”Med färdplanen för kärnkraft som vi presenterar idag, drar vi ut riktningen för en historisk omläggning av svensk energipolitik.”
Ebba Busch, Energi- och näringsminister, 16 november 2023
Ja, det är svårt att prata om kärnkraft utan att nämna dess största styrka: låga koldioxidutsläpp. I en värld som kämpar för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader är detta en faktor som inte kan ignoreras. Kärnkraftens förmåga att leverera stora mängder stabil och fossilfri energi är precis vad som behövs för att minska beroendet av kol och naturgas. Här hittar vi kopplingen till FN:s mål 13: att bekämpa klimatförändringarna.
Finlands sak är vår
Men frågan är inte om kärnkraft kan bidra till klimatmålen, utan om den kan göra det i rätt tid och till rätt kostnad. Byggandet av ny kärnkraft har ofta varit en långsam och dyr process. Ett exempel på detta är bygget av Olkiluoto 3 i Finland, som påbörjades redan 2005 men började leverera el först 2023 – 18 år senare. Under denna period fördubblades både byggkostnaden och byggtiden jämfört med de ursprungliga planerna. Liknande problem har drabbat andra kärnkraftsprojekt i Europa, såsom Flamanville 3 i Frankrike och Hinkley Point C i Storbritannien, där förseningar och kostnadsökningar blivit regel snarare än undantag.
Samtidigt förväntas Sveriges elbehov öka kraftigt redan inom de närmaste två decennierna, drivet av elektrifieringen av industrin, transportsektorn och tillväxten av energikrävande verksamheter som batterifabriker och datacenter. Med klimatmålen som kräver att vi minskar våra utsläpp redan innan 2030, behöver vi energilösningar som snabbt kan skalas upp och leverera på kort sikt.
Vind i seglen
Här har vindkraft redan visat sig vara en snabb och kostnadseffektiv lösning. Mellan 2010 och 2023 ökade Sveriges elproduktion från vindkraft nästan tiofaldigt, från 3487 GWh till 34 075 GWh, och idag bidrar vindkraft med ungefär en fjärdedel av landets elproduktion. På bara tio år har vindkraften alltså vuxit till att bli en av de viktigaste komponenterna i Sveriges energimix.
Det betyder dock inte att kärnkraft är onödig – tvärtom kan den spela en viktig roll som stabil och fossilfri baskraft på lång sikt. Men risken är att vi satsar för ensidigt på en teknik som kan bli ett svar på ett problem som redan förändrats när den väl står klar. Därför måste satsningen på kärnkraft balanseras med fortsatt storskalig utbyggnad av vindkraft, solkraft och investeringar i energilagring och elnät – lösningar som kan bidra snabbare till den energiomställning vi behöver idag.
Kärnkraft och rättvisa för framtida generationer
En av de mest grundläggande principerna i FN:s globala mål är rättvisa – både mellan dagens samhällen och framtida generationer. Här blir kärnkraftens avfallsproblem en svår nöt att knäcka. Även om tekniska framsteg gör det möjligt att återanvända delar av det använda kärnbränslet, finns det fortfarande inget slutgiltigt svar på hur det radioaktiva avfallet ska hanteras över tusentals år. Detta strider mot tanken om hållbar konsumtion och produktion, som lyfts fram i mål 12. Är det rättvist att vi idag använder en teknik som överlåter ett så stort ansvar på framtida generationer?
”Fjärde generationens reaktorer, som kan återanvända kärnbränsle och producera mindre avfall är en potentiell lösning.”
Smart genväg eller dålig omväg?
Teknologi och innovation spelar en avgörande roll i omställningen till ett hållbart energisystem. Fjärde generationens reaktorer, som kan återanvända kärnbränsle och producera mindre avfall är en potentiell lösning. Denna tekniska utveckling är i linje med mål 9: hållbar industri och innovation. Men samtidigt är tekniken ännu inte mogen för kommersiell drift och det är fortfarande osäkert när den blir det. Frågan blir: Hur mycket resurser och tid ska vi lägga på en teknik som ännu inte är bevisad när samma pengar kan gå till förnybara energikällor och energilagring?
Vad är nästa steg?
Regeringens kärnkraftssatsning markerar ett vägval för Sverige. Kärnkraft kan spela en viktig roll i att minska koldioxidutsläppen och säkra stabil energiförsörjning i framtiden, men samtidigt finns frågor kring hur snabbt den kan vara på plats, hur kostnadseffektiv den faktiskt är och hur rättvist det kan anses för framtida generationer att efterlämna kärnbränsle.
Det som är klart är att för att verkligen vara i linje med FN:s globala mål krävs en helhetssatsning på hållbar energi. Med tiden som en kritisk faktor är det uppenbart att Sveriges energistrategi också måste inkludera lösningar som är snabbare att skala. Genom att tänka bredare än en enda teknik kan vi skapa ett energisystem som är både robust och i linje med planetens och människors behov.